ordbukett

Nu är det höst i vårt land och mycket startar upp igen efter sommarens ledighet men för många börjar en tid av vemod. Vi går mot mörkare tider och vi åldras. Kanske vi sörjer inombords av att se sämre, gå sämre, höra sämre. ""Åldern tar ut sin rätt" säger en del. Själv tycker jag att det är orättvist att livet ska bli försvagat när man åldras Okej det är på et sät rättvist att alla åldras ingen kommer undan. Men varför ska vi inte kunna må bra åtminstone? Och varför detta hemlighetsfulla med döden? Att inte få veta när eller hur? Fast å andra sidan tror jag inte man vill veta när och hur utan leva varje dag som om man skulle leva i all evighet eller dö i morgon. En sak vet vi i alla fall att vi ska dö. Rik som fattig sjuk som frisk. Där  är vi alla lika och ingen är sjuk. Vi kan inte föreställa os vad som komma skall men vi kallar det för himlen. Vad väntar oss?
En ny vår! nu  har vi höst tröst!